Morgonjogg

Som att riva av ett plåster, kvittrar Therese och är redan uppe ur sängen.
Själv ligger jag hellre kvar och låter demonerna nafsa mig lite i tårna innan jag tar mig upp.
Man ångrar sig aldrig, påstår Therese.
Ganska sällan, måste jag medge.
Det är i varje fall skönt efteråt, och frukosten smakar aldrig så bra som efter ett varv runt ån.